Efter att man läst Den unge Socialdemokratens guide till klyftorna i Stockholm kan man bland annat konstatera att Moderaterna tagit beslut som inneburit att vårdcentraler i områden med störst behov , fått mindre resurser. Rinkeby vårdcentral har tvingats halvera sin personalstyrka (från 36 anställda 2007 till 19 anställda 2008). Detta trots att antalet patienter i princip är oförändrat. Samtidigt har vårdcentraler i Täby och Tyresö kunnat öka sina personalstyrkor med en femtedel, trots att patienterna där inte blivit fler. Att det ser ut såhär beror på att borgerligheten med Moderaterna i spetsen slutat kompensera vårdcentraler som verkar i områden där hälsoläget är sämre. Man har helt enkelt gjort ett val – att med sin politiska makt prioritera dom som redan har. Om man tittar lite närmare på vad borgerligheten faktiskt gjort de senaste fyra åren tar det inte lång tid innan man börjar skönja ett mönster, man skulle kunna kalla mönstret för Robin Hood fast tvärtom-mönstret eller om man hellre vill – klassisk borgerlig politik.
Det finns givetvis ingenting som tyder på att Moderaterna kommer börja bedriva en solidarisk jämlikhetspolitik bara för att deras (strategiskt väldigt duktiga) PR-byråer lärt deras medlemmar att agitera arbetarrörelsens ord. Reality check: Man skapar inte rättvisa och jämlikhet i Sverige genom att slopa skatter på löpande band, det man skapar är ett uppdelat samhälle, det enda högerpartierna lyckas med är att riva upp stora sår i vår gemensamma välfärd.
Det säger sig själv att vi inte har råd med en välfärd värd namnet när vi förlorar 100 000 miljoner i skatteintäkter med borgarnas politik, det borde inte vara svårt förstå sambandet mellan att förlora 100 000 miljoner kronor och att lärare och sjukvårdspersonal får gå. Att skjuta över ansvaret på finanskrisen är inte bara ett oärligt försök att gömma sin politik, det är ett desperat kort att spela. Men det är ett av få kort regeringen har efter att skattesänknings VM inte visat sig vara svaret på vår tids problem. Värt att poängtera är också att mitt i den brinnande kris man skyller alla sina tillkortakommanden på valde regeringen Reinfeldt att låna 10 miljarder, allt för att kunna fortsätta sitt oansvariga skattesänkningsprojekt, när fokus givetvis borde varit på att säkra jobben och välfärden genom krisen.
Vem tjänar på skattesänkningarna? En ensamstående mamma som får ett par hundra tillbaka ur välfärdskassan eller en höginkomsttagare som får tiotusentals kronor? Det är en fråga så uppenbar att den inte förtjänar ett svar, till och med ett barn förstår vem som går vinnande ur en skattesänkningstävling.
Till skillnad från borgerligheten vet Socialdemokraterna hur man bygger ett välfärdssamhälle. Vi Socialdemokrater vilar tryggt i insikten att för ett samhälle ska kunna blomstra måste man hjälpa varandra efter förmåga, för att också kunna få efter behov. Det är en princip som när den omfattar alla, leder till framgång. Det är en princip som i andra sammanhang än i politiken är självklar, den är självklar därför att det är sunt förnuft som talar till både hjärta och själ.