Tänkte göra ett kort och väldigt enkelt inlägg om skattepolitik eftersom att alla som läser min blogg (tack och lov) inte är politiska nördar. Ovanför har jag ritat en grön cirkel som illustrerar 100-tals miljarder kronor, insamlade av oss skattebetalare. Det är dessa ekonomiska resurser som betalar löner till våra lärare, undersköterskor, läkare och även täcker infrastruktur som vägar, broar, gatubelysning, reningsverk och mycket mer. Man kan utan att underdriva säga att de resurser som den gröna cirkeln representerar är de resurser som gör Sverige till ett tryggt, trivsamt och bra land att leva i. Man brukar tala om att vi Socialdemokrater vill se en stark offentlig sektor, det betyder helt enkelt att vi vill att våra gemensamma sjukhus, våra gemensamma skolor, våra gemensamma vägar och allt som vi delar gemensamt ska hålla hög standard och vara av bästa kvalité.
Det tycker vi är rättvist. Vi tycker inte att det är okej att sjukvården är bättre i rika delar av landet eller att skolorna håller högre kvalitet på Lidingö än i Botkyrka och vi tänker inte nöja oss med att konstatera att det är tråkigt att det ser ut så. Därför behöver vi en smart och rättvis fördelningspolitik, så att att resurser fördelas efter behov. Det är ett logiskt sätt att bygga ett tryggt och rättvist Sverige som inte bara utökar möjligheterna för vissa, utan för alla. Den Socialdemokratiska fördelningspolitikens syfte är alltså att att människor med olika förutsättningar och möjligheter ska få mer jämställda förhållanden.
På samma sätt som att alla idag förstår att barnaga (att slå/tukta sina barn) inte är lysande idé om målet är friska, toleranta och kreativa barn så förstår vi Socialdemokrater att borgerlighetens hyllning till den politiska piskan riktad mot dom som har minst, inte bara är en föråldrad och dålig politik – den är direkt omoralisk. Om vi inte styr resurser politiskt dit resurser behövs utan överlåter allt åt marknaden så kommer vi inte skapa ett välmående land – vi kommer skapa ett uppdelat land. USA är kanske det tydligaste exemplet på ett uppdelat samhälle, många har det bra men många har det också fruktansvärt.
I allt detta vill jag göra något så okonventionellt som att 2010 knyta skattepolitiken till barnen. Vi är förhoppningsvis alla överens om att dom barn som föds med knappa resurser i en dålig del av stan inte har sig själv att skylla för detta och här anser jag att det blir extra tydligt att vi måste ta ett kollektivt ansvar för alla barns trygghet och visa en genuin strävan efter att vilja erbjuda varje barn möjligheter till ett värdigt liv. Därför kan vi helt enkelt inte tolerera att det finns dåliga delar av stan, oavsett var vi själva bor eller hur våra förutsättningar ser ut. Vi har ett solidariskt ansvar att bidra efter förmåga för att stärka det som behöver stärkas. Så låt oss göra det och låt oss gå en annan väg än den individualistiska osolidariska stig borgarna lett oss in på. I det långa loppet tror jag alla känner någonstans i botten av hjärtat att utförsäljningen av våra gemensamma tillgångar och den skatteslakt som borgerligheten talar så väl om, till slut kommer slå tillbaka mot oss alla, även mot oss som för tillfället har goda förutsättningar.