Jaw-dropping footage and music. Gj Woodkid n’ Yoann Lemoine/Arnaud Potier.
Bonga High, Hluhluwe
Vi började morgonen den 20 februari med att besöka Sydafrikaresors skola tillsammans med b.la. Star for Life ambassadörerna Måns Zelmerlöw och Molly Sandén. Sydafrikaresor har sponsrat denna skola i ett år och detta var ett återbesök för att se hur det gick för eleverna i projektet och för skolan som helhet. Alla var så vänliga och att få besöka skolan och prata med elever och lärare blev, även om det låter lite klyschigt, en upplevelse jag kommer bära med mig resten av livet. Skolan ligger uppe i bergen på landsbygden i Hluhluwe-distriktet, långt från närmaste stora stad, Durban.
Efteråt gick jag tillsammans med några journalister på en promenad. Vi träffade skolbarn på väg hem från en närbelägen skola, som också var den första Star for Life skolan. När vi gått förbi skolan en bit upp i bergen träffade vi två kvinnor som arbetade på en hönsfarm. På grund av den exceptionella värmen hade flera höns dött, det var över 35 grader varmt. Dom gjorde sitt bästa för att skaffa fram vatten till djuren, men vatten på var på många ställen en bristvara i dessa trakter.
Vi fortsatte vandra uppåt och en familj som bodde på en bergsluttning i närheten tog emot oss för att berätta om hur man levde, vilka problem man brottades med och hur vardagen såg ut. De materiella tillgångarna var knappa, men själsligt var man starka och stolta över sin familj och kultur. Farmor på bilden tog hand om de över tio barn och barnbarnen medan föräldrarna var i Durban för att söka jobb. En situation som är vanlig då arbetslösheten i distriktet var över 60% och många tvingas leva på knappa bidrag från regeringen. Många barn saknar också föräldrar då många av dom dött i AIDS och demografin består därför till stor del av unga och gamla. Mittengeneration är allra hårdast drabbad av AIDS epidemin.
ARN – GOT
Långt innan solens uppgång imorse lämna jag Jojje och begav mig iväg, nu kommer vi inte ses på drygt två veckor och jag har varit hispig inför det hela i flera dagar, lite töntigt kanske, vad är två veckor om hundra år o.s.v. men ändå. Buhu, tänk om hon inte saknar mig eller om jag blir uppäten av en orm och aldrig får se henne igen o.s.v. Huvva.
Jag hann data lite på Arlanda innan det bar av mot Göteborg och lyckades som ni ser knäppa en ”cool guy with a MacBook hanging around at the airport”-instagram bild innan det var dags för ombord-stigning. Det slog mig hur att flyga med Norwegian är som det borde vara att flyga med SAS och som det borde vara att flyga överhuvudtaget år 2013. Norwegian har WIFI-ombord, små plattskärmar som fälls ner från taket och därefter demonstrerar säkerheten medans kabinpersonalen kan ta det lugnt istället för att dansa säkerhetsdansen, vidare var taket i planet spaceat värre med softade blå LED lampor som gav en härlig ”spa-känsla” och för att inte tala bagageluckorna (!!) dom har någon slags hydraulisk dämpning (ni vet tyyyp som på IKEA-kökslådor (fast inverterat), dom där lådorna man kan slamma till ordentligt och som ändå stängs butter-smooth). Sist men inte minst har Norwegian en riktigt snygg ombord tidning där jag kunde läsa om spännande grejjer, bl.a. om en farbror från 1922 som tämjde och blev bästis med en vargunge som övergivits av sin mamma efter att syskonen blivit skjutna av en jägare. Jag ger Norwegian 5 av 5 toasters! Superbra!
End of of nervous rant about nothing.
Hej bloggen
Hej! Min blogg är tillbaka, jag tänkte försöka använda den för att främst berätta om jobb och projekt och sekundärt som en plats att ”få ur mä”, d.v.s. tips, länkar, tankar o.s.v. Jag är politisk till mitt väsen, det går knappast dölja och det vill jag inte heller. Även fast jag tycker och tänker och är (partipolitiskt)engagerad, vilket jag i grund och botten ser som något positivt så kan det samtidigt lätt bli lite internt och kanske till och med lite trist tänker jag. Min blogg-revival blir därför ett försök att inte låtas förvandlas till en partimegafon-bloggare för Socialdemokraterna, tanken är att istället försöka lägga an en mer personlig ton när jag inte fokuserar på att berätta om spännande jobb, projekt och nya trender inom sociala och digitala medier. En blogg för oss som gillar internet, typ. Vi får se hur det går och var detta bär av! Jag har länkat upp några tidigare jobb och projekt som finns att beskåda här. I takt med att jag får tid över och tiden går kommer det förhoppningsvis upp mer.
Det ekade så tomt här nu i början så jag kunde inte låta bli att importera ett fåtal inlägg från min tidigare blogg. Vissa grejer är typ från 2010 men kändes fortfarande intressanta, så dom fick hänga med som utfyllnad tills dom försvinner bakåt i takt med att nya inlägg dyker upp. Häng med och se hur detta nya bloggprojekt utvecklas genom att t.ex. lägga till mig i din RSS-läsare med detsamma.
Sociala medier och revolten i mellanöstern
Sociala mediers betydelse för upproret i Egypten och i mellanöstern är ett hett ämne i USA. Debatten har givetvis blivit polariserad och medan vissa hävdat att revolutionen i princip är de sociala mediernas förtjänst (”The revolution started on Facebook, was sustained by Twitter and was saved by Google” Fox News) har andra bestämt hävdat att ”The revolution will not be tweeted”. Men är det verkligen antingen eller? Det borde säga sig själv att man inte kan störta en diktatur via Facebook, eller som John Stewart sa: ”Om Facebook kan störta regeringar räcker det väl med att vi ’puffar’ dem?” men samtidigt tycker jag att bara för att man inte kan störta diktaturer via Facebook så betyder inte det att sociala mediers roll i upproren kan förkastas, det handlar väl snarare om att de som använder sociala medier genom dessa kan skapa synergieffekter, vinna praktiska fördelar, hämta och ge inspiration. Martin Gelin reflekterar klokt på DN-Debatt, helt klart läsvärd.
Morrissey & Johnny Marr upprörda över att Cameron gillar The Smiths
I England pågår just nu en stor debatt som kretsar kring The Smiths och David Cameron. Det hela startade med att den premiärminister Cameron nämde i en intervju att han gillar The Smiths. Gitarristen i The Smiths, Johnny Marr tyckte förmodligen inte att tanken på Cameron sittandes i sin lägenhet på 10 Downing Street, lyssnades på The Smiths var särskilt trevlig och skrev på sin Twitter:
David Cameron, stop saying that you like The Smiths, no you don’t. I forbid you to like it.
— Johnny Marr (@Johnny_Marr) 2 december 2010
Sen var det hela igång, efter ett tag så gjorde även Morrissey ett högst politiskt laddat inspel på temat:
”I would like to, if I may, offer support to Johnny Marr who has spoken out to the media this week against David Cameron… With fitting grimness I must report that David Cameron hunts and shoots and kills stags – apparently for pleasure. It was not for such people that either ”Meat Is Murder” or ”The Queen Is Dead” were recorded; in fact, they were made as a reaction against such violence.”
Men det allra bästa var nog det som sedan utspelade sig i parlamentet, då det skulle visa sig att det förmodligen inte bara var en regisserad PR-strategi av Cameron att säga sig gilla The Smiths, då Cameron snyggt kontrar med en egen Smiths referens när han blir attackerad.