Jag har suttit och tittat igenom kristna blogg-portaler och blivit påmind om att det finns många som aldrig tröttnar på att sitta och fantisera ihop de mest märkliga potentiella konsekvenser av att homosexuella får gifta sig.

Jag var en av dom som blev glad när Socialdemokraternas ungdomsförbund som första ungdomsförbund i Sverige på kongressen i Uppsala i somras, antog ett HBT-program för att tydligt visa att vi vill stärka HBT-personers ställning i samhället.

7 gillar det här detta!

Kanske?

1 person gillar this post.

Mona Sahlin börjar hantera media bättre och bättre och tvärtom, media har inte varit lika ensidig sista tiden. Det gör mig glad, Mona Sahlin är en grym politiker som svartmålats av media alldeles för länge.

Efter debatten igår i Studio Ett så var jag i ärlighet lite överaskad av hur bra Socialdemokraternas statsministerkandidat hanterade Fredriks ansträngda försök att framstå lugn och kompetent (för man måste medge att Fredrik är rätt bra på att köra ”serious face”). Det märktes tydligt att han kände sig pressad, men det är väl naturligt. Dom flesta som inte bott under en sten senaste fyra åren utan sett vad regeringen ägnat sig åt kände nog hur det blev mycket tomma ord och nervösa kringel-krokar från Fredriks sida.

Sahlin var bra på att synliggöra konsekvenserna av de förödande misstag som Alliansens hunnit med att göra under deras fyra år i regeringsposition. Jag gillade när Sahlin tydliggjorde att många av de reformer som genomförts inte bara varit framhastade och långt ifrån genomarbetade –  utan direkt feltänkta från första början. Vilket med tiden också visat sig, då t.ex. försämringen av sjukförsäkringen fått förödande konsekvenser för många människor.

Att Fredrik som statsminister för Sverige vägrar kalla sig/inte är feminist är också fruktansvärt pinsamt men det var bra att han fick tillfälle att bekräfta sin inkompetens i direktsänd radio. Sahlin försökte förklara för honom att problemet faktiskt inte handlar om ett par-tre stycken gubbar som inte låter kvinnor ta plats utan att problemet är mycket mer omfattande och framförallt att det är ett strukturellt problem som kräver politisk handling.

Att Mona Sahlin är kompetent, har lång erfarenhet och en god företrädare för modern socialdemokrati tror jag att fler och fler börjar förstå. På bilden till inlägget är Mona Sahlin 15-år och har Olof Palme som politisk förebild, idag är hon statsministerkandidat och jag önskar henne all lycka.

Traditionell media: Statsvetare: Sahlin vann duellen (SVD) | Sahlin och Reinfeldt i burkadebatt (DN)

Sociala nätverk: Mona Sahlin på Facebook | Superveckan via NetRoots

Bloggar: Ulf Bjereld: Sahlin vs Reinfeldt i Studio Ett

2 gillar det här detta!

Noah And The Whale är ett brittiskt popband vars texter ofta reflekterar kring andlighet och kärlek. Peaceful the world lays me down är en vacker låt. Kärlek i kombination med en materialistiskt verklighetsuppfattning och hur det kanske för många står i konflikt med sitt förhållningsätt till kärlek som fenomen. Jag tycker om det här. Du hittar en länk till Noah and the whale på Spotify längst ner under texten till låten. Skivan finnas också att köpa på iTunes store för de intresserade.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Oh, well it’s hard to look deep into your soul.
Not everything you’ll find will be perfect gold.
There are ghosts and demons that hide in the dark.
Oh, they wait till I find love and then they laugh.
Oh, they know that my body is no way good enough.
Know that my heart is no way strong enough to bare the sorrow that love brings.
When I coil in fear, oh, the demons sing-

Oh, it’s a hollow love for a heart with no blood
in its veins.

Oh, there is no endless devotion,
that is free from the force of erosion.
Oh, and if you don’t believein God,
how can you believe in love?
When we’re all just matter that will one day scatter,
when peaceful the world lays us down.
Oh and finding love is a matter of luck,
and unsettled lovers move from fuck to fuck.
Oh, and compare their achievements like discussing bereavements
And compare their abrasions with romantic quotations,
Oh, as peaceful, the world watches down.

But oh we were blown out of the water.
Oh, and we walk on the feet we have grown.
Oh, and we were given a heart, of which love is a part.
Oh, and we cornered the thing from which all life will spring.
And it gave value to the world that surrounds us.

But we consider the world just for a moment
Oh, and its gone before we even know
Oh, but ill follow it round yeah I’ll follow it round
Oh, I’ll follow it round yeah I’ll follow it round
Till peaceful, the world lays me down.

Spotify länk: Noah And The Whale – Peacecfull The World Lays Me Down

2 gillar det här detta!

En intressant liten text om hur naturligt Gud kan upplevas men hur svårt det ändå kan vara att acceptera upplevelsen. Ofta när jag pratar med människor som saknar en tro på Gud så får jag höra att man bär på en genuin vilja att våga tro på Gud, men att man inte förmår. Dostojevskij har i texten nedan fångat lite av den känslan i ord på ett vackert och intressant sätt.

Jag har hört av många vad religionen betyder för Er.  Men inte därför att Ni är religiös, utan för att jag erfarit det på mig själv, kan jag säga Er, att man i de ögonblick, då man är alldeles allena och uppriktigt granskar värdet av sitt liv, törstar efter tron såsom uttorkat gräs efter vatten, och till sist också finner tron, därför att man i olyckan kommer till klarare insikt om sanningen.  Om mig själv kan jag säga Er att jag är ett äkta barn av min tid, ett tvivlets och misstrons barn, och sannerligen förblir det till mina dagars slut.  Har jag inte varit plågad — och hur plågas jag inte ännu! — av denna heta längtan efter tron, en längtan efter tron, en längtan som blir desto häftigare, ju flera bevis jag finner mot tron! Och dock skänker mig Gud ibland ögonblick av fullkomlig ro, och i sådana ögonblick har jag formulerat min trosbekännelse. Denna trosbekännelse är klar för mig på varje punkt, och den är mig helig. Den lyder i all sin enkelhet sålunda: »Jag tror att intet skönare finnes, intet djupare, intet så tilldragande, intet så sant, så klokt, så modigt, så fullkomligt som Jesus Kristus.  Åter och åter fylles jag av brinnande kärlek vid tanken på honom, och jag säger till mig själv, att hans like icke blott icke finnes, men icke heller kan finnas. Jag säger ännu mer: Om någon någon kunde giva mig beviset för att sanningen om vårt liv icke är i Kristus, och om sanningen i verkligheten icke var hos Kristus, så skulle jag hellre vara med Kristus än med sanningen.

1 person gillar this post.