Jag har varit så jävla bakis idag. Det finns inga gränser, tror jag var rätt full när jag skrev det förra inlägget om Instadesk faktiskt. Jag har typ legat i fosterställning på sängen och kollat på världens bästa serie DAG, som går på SVT. Sista avsnittet fick mig att bryta ihop och börja storgrina och jag är inte en gråtig människa ens. Så se den serien! Överlag är det en rolig serie, med mörka undertoner. Jag avslutade Palmsöndagen med gudstjänst i gamla kyrkan. Det var fint. Imorgon väntar verkligheten, i form av att Anton Hammar hämtar upp mig kring sjutiden för att jobba med bokföring ett par timmar.

”De flesta begriper att det faktum att förödande många nynazister är unga vita män inte gör alla unga vita svenskar till nynazister. Trots att främlingshat alltid sker i ”svenskhetens namn” och att nazisterna säger sig värna det ”svenska”, vet vi att de inte representerar den grupp de påstår sig företräda: Alla svenskar. Vi avvisar, med rätta, nazister som galningar och kriminella och fall för polisiära myndigheter. Detsamma bör gälla alla andra ickedemokratiska krafter som hävdar legitimitet i kollektivets namn, så även islamister som i islams namn hotar och mördar.” DILSA DEMIRBAG STEN, Expressen

Både Sveriges Unga Muslimer och Islamiska Förbundet fördömer självklart dådet, man påpekar att det här är ett hot mot alla svenskar, oavsett religions-tillhörighet.

Uppdatering: Jan Guillou skriver en bra artikel i Aftonbladet och Kristna Socialdemokraters ordförande Peter Weiderud reflekterar klokt på vår förbundsblogg

Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup.[1]

I attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 fanns mycket att förskräckas över och sörja, men låt oss inte glömma att också förskräckas över och sörja var och en av självmordsbombarna, som från början måste ha varit en av dessa små, en av dessa små som behövde Gud, som behövde något att tro på. Hur kunde de gå så andligen vilse att de dödade sig själva och tusentals andra, och att de gjorde det i den Guds namn som gav oss alla livet? Vem förledde dem till något så fasansfullt? Förbannade vare de präster och profeter som förledde dem att tro att Gud vill något så djävulskt av människan!

Förbannade vare de andliga ledare som lär ut något sådant om Gud! Förbannade vare de för att de inte förstår att när människor sprängs i bitar, bränns ihjäl eller störtar mot en säker död, så dör också Gud med var och en av dem!

Livet är dyrbart och sårbart. Var och en av oss är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner. Vi har inte rätt att handskas med vårt och andras liv på ett så vårdslöst sätt.”

Läs vidare på Jonas Gardells hemsisda

Tomhet, idel tomhet,
säger Predikaren,
tomhet, idel tomhet,
allt är tomhet.

Vad får människan ut
av all sin möda under solen?

Släkte går och släkte kommer,
jorden är evigt densamma.

Solen går upp och solen går ner,
så skyndar den tillbaka
till platsen för sin uppgång.

Vinden blåser åt söder,
så slår den om mot norr,
ständigt slår vinden om,
slår om och vänder igen.

Alla floder flyter mot havet,
men havet blir aldrig fullt.
Dit floderna har vandrat
vandrar de alltid på nytt.

Inga ord räcker till,
ingen kan utsäga allt.
Ögat blir aldrig mätt på att se,
örat får aldrig nog av att höra.

Vad som har varit kommer att vara,
vad som har skett skall ske igen.
Det finns ingenting nytt under solen.

Säger man om något: ”Det här är nytt!”
så har det ändå funnits före oss,
alltsedan urminnes tid.

Ingen minns de släkten som gått,
och framtida släkten skall glömmas
av dem som följer efter.

Om du vill fortsätta läsa, klicka här.

Till att börja med, det som binder oss socialdemokrater samman är givetvis främst vår politiska övertygelse, inte vår religion. Socialdemokratin i sig själv känner givetvis inte några religionsgränser utan grunden är en politik som aktivt bryter de strukturer som låser och håller tillbaka människor. Vårt gemensamma mål är en värld utan över- och underordning där alla får plats och ges förutsättningar till självförverkling.

När SKSF för drygt 80 år sedan tog sina första steg, gjorde man det i en tid då kristna socialdemokrater ofta blev marginaliserade och osynliggjorda både av kyrkan och i sitt parti. Man betraktades med med misstänksamhet. Då uppstod behovet av en plats där man tilläts vara både vänster och kristen, SKSF blev och är fortfarande den platsen. Sedan dess har mycket förändras, spänningen mellan Socialdemokraterna och kyrkan  är idag mindre och ofta av en annan karaktär. Man kan idag vara öppen med sin kristna tro som socialdemokrat utan några större problem. SKSF har utvecklats till ett förbund med både erfarenhet och unik kompetens, vars primära uppgift idag är att att nå ut till kristna väljare med arbetarrörelsens perspektiv och idéer. Utmaningen för oss är att på ett trovärdigt sätt visa på alternativet till en moralpanisk, bakåtsträvande, individualistisk och konservativ kristendom. Inåt i partiet har vi länge varit drivande i klassiskt kristna kärnfrågor som rör till exempel fred och nedrustning, bistånd och mänskliga rättigheter.

Men mycket har hänt även runt omkring oss under dessa 80 år och det mångkulturella skapar nya utmaningar. En betydande minoritet av Sveriges befolkning ser idag sig själva i någon bemärkelse som (kulturella respektive religiös) muslimer. Vi kan tyvärr skönja ett mönster för Sveriges muslimer som i vissa avseenden liknar det kristna socialdemokrater genomlevde för 80 år sedan, samhället ser ofta på muslimer med en osaklig misstänksamhet och vanliga muslimers röst marginaliseras i debatten. Muslimer som inte känt sig hemma i partiet har på eget initiativ kommit till SKSF med sina erfarenheter och många har funnit en politisk hemvist i vår rörelse. Det i sin tur leder till att förbundet håller på att utvecklats till att bli något större än ett förbund för kristna, den naturliga utvecklingen är att vi som rörelse på sikt övergår till ett förbund för troende socialdemokrater fullt ut och låter det genomsyra hela organisationen, inklusive dess namn.

Hur förbundsstrukturen ska se ut och hur det praktiskt ska ske måste diskuteras mer och det kan finnas anledning att skynda långsamt.

Om du känner någon som skulle vara intresserad av att bli delaktig i det muslimska nätverket, ta kontakt med Abdulkhader Habib, ordförande för nätverket.

Manifest för muslimsk vänster finns att läsa och ladda ner på Förbundsbloggen.

Utan att reflektera, problematisera eller kritisera källartikeln som kommer från ”Kristeligt Dagblad” så fortsätter han med ”Men den präst i den kristna kyrkan som hävdar att det går lika bra med den ena religionen som den andra sviker sitt uppdrag.”.

Här framstår det som att Birger menar att ett nej på frågan om Jesus är den enda vägen till Gud är detsamma som att man menar att det bara är att välja och vraka, att enligt danska präster kan man välja religion – vilken som helst och följa den troget så blir allt bra. Det är sådana grova generaliseringar och förenklingar man hoppas slippa av journalister. Visst att det förekommer i kommentators-fälten, där lever ju trollen sina egna liv men i ledarbloggen för Sveriges största kristna tidning känns det inte lika acceptabelt.

Tidningen Dagen’s artikel som har även en väldigt bra ( på tvärtomspråket) rubriksättning på sin artikel: Danska präster tvivlar på Jesus. Sydsvenskan vill inte vara sämre med Danska präster tvivlar.

Pingat på intressant.se. Andras åsikter om tidningen dagen, teologi och jesus.