En bra bok för den som vill lära sig mer om varför ojämlikhet i sig själv är destruktivt

Högern menar ofta att det inte är relevant att tala om relativ fattigdom, utan menar att bara absolut fattigdom är ett problem. ”Alla har det OK i Sverige så det gör inget att några få är väldigt, väldigt rika” brukar användas som argument för att försvara en högerpolitik som leder till att ojämlikheten i samhället ökar.

Men det finns mycket forskning som visar att det faktiskt inte bara är absolut fattigdom som påverkar människors hälsa och livschanser. Relativ fattigdom spelar roll. Ojämlikhet är i sig själv något destruktivt, som påverkar både människors hälsa och livslängd.

Risken att drabbas av långvarig sjukdom och ohälsa krymper successivt ju högre upp på samhällstegen man befinner sig och desto högre inkomst man har.

En av de mest kända studierna som pekar på att relativ fattigdom är problematiskt är Whitehall-studien, som genomfördes på anställda vid statsförvaltningen i England.

Syftet var från början att hitta miljöfaktorer som påverkade risken för de anställda att drabbas av sjukdomar, däribland hjärtinfarkt. Till forskarnas förvåning visade det sig att alla riskfaktorer, såsom rökning, alkoholkonsumtion, för lite motion, för höga blodfetter och dåliga matvanor spelade en relativt liten roll i jämförelse med effekten av den position man hade i statsförvaltningens hierarki. Ju högre position man hade, desto lägre var risken att drabbas av sjukdom. Receptionister och vaktmästare löpte exempelvis tre gånger högre risk att drabbas av hjärtinfarkt än högre tjänstemän.

Till en början trodde många forskare att det berodde på att folk på lägre positioner levde ett ohälsosammare liv. Så man började kompensera för alla kända riskfaktorer. Men bilden förändrades inte: Idrottande, nyktra, ickerökande vaktmästare visade sig fortfarande löpa högre risk att drabbas av hjärtinfarkt än högt uppsatta stillasittande tjänstemän som både rökte och drack mycket alkohol.

Forskningen visar alltså att den relativa sociala positionen påverkar hur vi mår. Det gör jämlikhet till ett självändamål, eftersom i jämlikare samhällen mår människor bättre!

Jag tror personligen inte att vi bidrar till något långsiktigt i Afghanistan så länge vi indirekt springer NATO-ärenden. Istället borde vi arbeta för att stärka FN. Uppdraget måste få ett mycket tydligare FN-mandat eller avslutas. Det var fel från första början att åka till Afghanistan på så lösa grunder som vi faktiskt gjorde, nu gäller det att försöka ställa saker till rätta.

På tema FN rapporterade igår Dagens Nyheter att FN:s generalförsamling slagit fast att tillgång till rent vatten och sanitet är en mänsklig rättighet, men Sverige med Miljö(förstörar)minister Andreas Carlgren i spetsen meddelade att Sverige som ett av endast 41 länder la ner sin röst.

Jan Eliasson (S) kommenterar: – Det är allvarligt om Sverige suddar ut sin profil i mänskliga rättigheter och solidaritet. Det här kan ju inte motsvara det som jag tror att svenska folket vill att Sverige ska visa i internationella sammanhang.

Ulf Bjerled bloggade i samband med WikiLeaks avslöjanden om en öppning för ändrad linje i frågan.

Michael Moore kommenterar den nya allmänna sjukförsäkringen i USA och kommer in på politiska skillnader mellan Sverige och USA.

- Vi organiserar samhället kring ”Jag”, ”vad tjänar Jag på det här” medans ni organiserar samhället kring ”Vi”, ”Gagnar det här samhällets bästa?”. Det är en stor skillnad.

Jag svarade ungefär att jag inte såg framför mig att företagen och jobben som försvunnit magiskt skulle hittas av en arbetsförmedling bara för att den är privat, att det CUF gör är att angripa symptomen och inte problemen. Att det man sysslar med är löjligt. Linnea skrev då på sin blogg;

Med glädje Linnea, ska jag berätta vad jag tycker.

Grundproblemet är för det första att det inte finns några arbeten att söka, inte att vi har för få arbetsförmedlingar. Även om Linnea Svensson öppnar en privat arbetsförmedling i Östersund så kommer inte Aditro, IBM eller Jämtlandsflyg tillbaka. CUF försöker få debatten att handla om en detalj, för man vill inte prata om de verkliga problemen.

Aktionen hade inte varit riktigt lika dålig (även om den fortfarande inte hade varit bra) om  det faktiskt var Socialdemokraterna som styrde det här landet, men nu är det Centern och borgerligheten som har makten och så har det sett ut i fyra år. Så istället för att ringa mig – en oavlönad SSUare från Jämtland i opposition så borde egentligen ÖP ringt Maud Olofsson och co. och fråga varför vi inte har privata arbetsförmedlingar.

Det förmodade svaret från Maud skulle vara att hon inte hunnit privatisera Arbetsförmedlingen ännu, hon har fullt upp med att införa verkningslösa jobbcoacher som med hypnos och kristallterapi försöker få ut folk på arbetsmarknaden, det är också högre prioritet på att låna pengar för att sänka skatten mest för dom som redan har mest (avsossifiera Sverige som dom kallar det). Linnea måste även förstå att det även tagit en hel del kraft och energi att sälja ut allmänyttan till vrakpriser, privatisera apoteken samt att utförsäkra cancersjuka för att sedan tvinga dom till den Arbetsförmedling ni unga i Centerpartiet är upptagna med att håna.

Allvarligt talat Linnea, hur vi skapar nya arbeten handlar inte om att vi har för få Arbetsförmedlingar eller att Arbetsförmedlingen vi har inte drivs i privat regi. Att skapa nya jobb handlar om att våga investera, speciellt i välfärden. Det kostar att låta folk plugga upp sina betyg och  det kostar att ge människor tillgång till universitetsstudier. Men det kostar även med bra sjukvård – speciellt om man som vi socialdemokrater vill att bra sjukvård ska vara likvärdig och tillgänglig för alla. Men det som borgerligheten ofta missar att förstå, är att det ofta kostar ännu mer att inte satsa på välfärden och nya jobb.

Ni har beslutat att ta bort 40 000 platser från komvux, 25 000 lärare, undersköterskor, läkare har fått gå. Vi har sett skolor säljas ut samtidigt som vi sett rekordvinster i den privata skolsektorn (skattepengar har bokstavligen förvandlats till lyxbåtar istället för att återinvesteras i skolan), vi har sett misslyckade jobbsatsningar som närmast kan liknas vid mångmiljons-bidrag till internationella storföretag. Vi har sett en regering som försämrat både arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen. Ni har öppnat för gräddfiler i vården, ni har slopat fri entré på våra statliga museum och det senaste utspelet handlar om att ni vill REA ut ungdomar till företag – ja listan kan tyvärr göras sorgligt lång över er många gånger katastrofala politik. Kort och gott så har ni hittat receptet för att göra landets invånare mindre bildade, sjukare och fattigare. Obildade, sjuka och fattiga människor är inte kreativa och skapar inte några nya jobb. Det är därför ni fått administrera fler bidrag än någon annan Svensk regering. Nej Linnea, det är trygga, bildade och friska människor som har förutsättningar att vara kreativa och skapa framtidens jobb.

Vi Socialdemokrater har en politik för att skapa fler trygga, bildade och friska människor, inte mindre. Det är grunden för nya jobb.

The house on Grettisgata Street, in Reykjavik, is a century old, small and white, situated just a few streets from the North Atlantic. The shifting northerly winds can suddenly bring ice and snow to the city, even in springtime, and when they do a certain kind of silence sets in. This was the case on the morning of March 30th, when a tall Australian man named Julian Paul Assange, with gray eyes and a mop of silver-white hair, arrived to rent the place.

Assange was dressed in a gray full-body snowsuit, and he had with him a small entourage. “We are journalists,” he told the owner of the house. Eyjafjallajökull had recently begun erupting, and he said, “We’re here to write about the volcano.” After the owner left, Assange quickly closed the drapes, and he made sure that they stayed closed, day and night. The house, as far as he was concerned, would now serve as a war room; people called it the Bunker.

Half a dozen computers were set up in a starkly decorated, white-walled living space. Icelandic activists arrived, and they began to work, more or less at Assange’s direction, around the clock.

• Läs hela porträttet av Julian Assange, WikiLeaks grundare i The New Yorker
• Se på ett samtal med Julian Assange från TED: Why the world needs WikiLeaks
• Följ WikiLeaks på Twitter
• Läs Johan Westerholms kloka reflektion ”Wikileaks och Afghanistan” – Segraren skriver inte längre sin egen historia

En minst sagt vacker film om kriget mot klimatförändringarna i världen efter COP15. Coalition Of The Willing är aktivister som inte tänker vänta på etablissemanget, på politikers löften eller byråkratiska avtal. Coalition Of The Willing är Inspirerat av 60-talets revolutionära krafter. Det här initiativet gillas starkt. 10 minuter inspiration. Mer information om projektet hittar du på den brittiska nätplatsen.

Tyvärr har applikationen ett enda syfte, att guida människor till närmaste vallokal. Applikationen marknadsförs som en demokratisatsning som syftar till att få fler att gå och rösta, det är ju fint och viktigt – men utan empirisk forskning får jag en närmast intuitiv känsla av att iPhone-ägare som väljer att ladda ner Socialdemokraternas applikation till sin iPhone inte direkt är urtypen av vårt lands soffliggare.

Jag hade istället velat se en digital valstuga som la grunden för en permanent närvaro i svenskars (främst socialdemokraters) smartphones. En sådan satsning hade varit givande även långsiktigt och bidragit till att förbättra bilden av Socialdemokraterna i viktiga målgrupper där vi idag dessutom är svaga (storstadsbor, övre medelklass, överklass). Även hur unga tänker kring Socialdemokraterna skulle påverkas positivt av en ännu mer aggressiv satsning på nya medier, nya plattformar och ny teknik. Ett problem är att satsningarna idag ofta är kortsiktiga kampanjer, ungefär som den kampanj som nu bedrivs. Dom som fattar besluten (partistyrelsen?) får inte tro att det handlar om att köpa flashiga kampanjer (var fjärde år). Den nya tekniken är så mycket mer än en arena var man kan slå upp ett temporärt tält och förvänta sig att folk frivilligt går dit för att lyssna, det är naivt. Man måste arbeta och bygga något i det digitala på samma sätt som i den fysiska verkligheten. Den nuvarande inställningen plockar kanske några poäng i Resumé och förvisso är det kul att skryta om att man var först med en app i iPhone.

Fast det är viktigare att vi som parti rör oss bort från detta kampanj-tänkande och lär oss att på riktigt bemästra ny teknik och permanent slå rot i det digitala moln som människor spenderar mer och mer av sin vakna tid i. Och vi måste göra det innan någon annan gör det. Vad det innebär förändras men just nu hade det t.ex. kunnat varit en riktig Socialdemokratisk iPhone applikation. Jag tror att det skulle vara ett fantastiskt strategiskt beslut.

Avslutningsvis tänker jag filosofera lite kring vad en riktigt SAP-APP borde innehålla i framtiden, eller om man så föredrar, vad den skulle behövt innehålla redan nu för att faktiskt göra nytta för partiet och dessutom få uppmärksamhet på en annan nivå än vad denna ”Kolla vi finns som en ikon i din iPhone”-kampanj applikation  kommer få. En iPhone applikation med namnet ”Socialdemokraterna” förtjänar bättre. Till exempel:

* Länk till Socialdemokraterna på Twitter och livefeed direkt i applikationen (förutsatt att vi tog tag i vårt twittrande lite)

* Länk till den Rödgröna-bloggen och livefeed direkt i applikationen

* Ställ en fråga om vår politik är något som finns på webben, skulle passa perfekt i en iPhone-applikation

* Fem minuter med våra vallokomotiv-filmer som AIP sitter och spelar in hade lämpat sig väl i en iPhone-applikation även om kvaliteten på dom klippen (rent tekniskt/estetiskt) lämnar en del att önska

* Möjlighet att gå med i partiet genom applikationen (en knapp som skickar ett SMS kan inte vara allt för komplicerat för en rutinerad Xcoder)

* Kalender med Socialdemokratiska/Rödgröna events (här skulle man kunna nyttja A-GPS-tekniken i smartphones så att applikationen visar relevanta events utifrån användarens geografiska position)

* Påminnelsefunktion, en knapp som la till en händelse i kalendern, typ ”Valdagen, glöm inte att rösta på S!”

* Lästips med länkar till tidningar, artiklar och bloggare

Jag skulle kunna fortsätta i evigheter för möjligheterna är obegränsade och det handlar egentligen bara om kreativitet och viljan att satsa resurser på detta. Socialdemokraterna behöver både viljan och kreativiteten! Inte ett högervridet kortsiktigt kampanjtänk.